akkuratgjengen

Vi hade en födelsedag att fira så det blev ännu en kaka här på Nådlandsberget.

Morotskaka med en oändligt god glasyr och mycket saftig hela den ;)

Den kakan håller förövrigt på att sakta avlida, bit för bit.

Jag och Emil tänkte slänga ihop en liten lasagne till middag men kom på att vi inte hade någon gul lök. Vi blev dock inte nedstämda av det faktumet utan kastade oss glada i hågen in i Raketen - vår (nästan) alldeles egna racerbil, redo för en bekväm åktur till Ica. Efter att bilen startat med ett vackert brummande gav vi oss iväg. Vi kom dock inte så långt (typ två meter) innan vi insåg att vi var tvungna att backa för att kunna svänga runt och åka vidare åt rätt håll.

Där tog den bekväma åkturen slut, i alla fall för Emils del. Raketen är nämligen inte den mest friska bilen, det regnar bland annat in och bakluckan går inte att låsa. På den senaste tiden har det inte heller gått att lägga i backen så Emil blev helt enkelt tvungen att putta bilen medan jag satt i och styrde.

Efter det kunde vi i alla fall rulla vidare en liten bit innan vägen helt plötsligt tog slut. Vi blev något nedstämda och Emil gjorde sig redo att återigen hoppa ut och knuffa oss tillbaka uppför backen vi just kört nedför, MEN efter lite trixande och knixande lyckades mannen i fråga få i den förbaskade backen och jag kunde sicksacka mig tillbaka längs vägen utan att de mer en suddiga vinkningar från Emil genom bakrutan.

Så kunde vi slutligen ta oss ut på vägen efter att ha stannat i vägkorsningen och därefter startat på trean. Vägen fram till Ica var i princip smärtfri efter det och handlingen gick utmärkt (förutom det lilla faktumet att Emil boxade ner deras kortgrejsimojs, vilket i och för sig var fruktansvärt roligt). När vi sedan skulle ta oss ut från parkeringen trilskades backen återigen och Emil var tvungen att knuffa igen.

Vi vände därefter motorhuven hemåt och var nästannästan hemma när vi var tvungna att stanna i en backe då vi mötte en bil och efter det var det kört. Raketen orkade verkligen inte ta sig upp så vi var tvungna att rulla nedför backen (Emil stod utanför och vinkade, jag rattade) för att därefter ta raketfart (hoho) och gasa snabbare än en galopperande häst uppför sluttningen.

Efter det var vi äntligen hemma och nu sitter vi i köket för att snart inta middagen - stekt potatis, stekt ägg och bönor i tomatsås. Den ofantligt påfrestande bilresan blev för mycket så vi skippade lasagne-grejen och har inte använt någon lök...

P.S. Bloggen är lite slut i huvudet och vägrar göra mellanrum vid nya stycken så unskyld för jobbiga stycken... D.S.

För att få lite tydlighet i det hela så hade vi inflyttningsfest igår, eller det var tanken. Det blev mest häng med Karin och Oskar, samt Ida Maria (en couchsurfare Micke och Timan boddde hos i början) och hennes kompanjoner. Temat var i.a.f. Pokémon så efter att ha samtalat i nån timme satte vi på ett avsnitt Pokémon och spelade nå himla glassigt "drick när den gör så här, han/hon säger såhär eller dom kommer in i bilden" -spel. Ah underhållande. Sen drog vi alltså ut på de Stavangerska gator eller snarare sprang. Serri, alla sprang hela ti'n. Och en väldig rar (både i norsk och svensk bemärkelse) jenta vid namn Trine underhöll oss hela kvällen med sitt låtsas svenska.

Sara och jag kom fram till att det är mer folk på gatorna på natten, åtminstone lördagsnatter, än på dagarna. Vi stötte även på en Sean banan snubbe. Helt sjukt vad alla kan den låten här. Han snackade iaf hela tiden om Sean och han skrattade t o m som honom. På bussen hjem inatt (som förresten var så full att om man skulle omvandla den fullhet jag syftar på till full som i "på kanelen" så skulle man vara på gränsen att döö, så full) började en stor klunga ropa " rumpaaaaa" och " kött fifan" och "är du man eller muus?" så aah, Sean är vad de förknippar med Sverige här i Stavanger. Härligt.

Åh jag hoppas jag inte har uttråkad er som läser än för jag tänker fortsätta lite till, bara för att passa på på min lediga dag lixomm. Jo, för er som undrar, så har jag den senaste veckan och veckan innan det jobbat på en militärbas. Varje morgon blir jag välkomnad med en honör av en liten soldat, sen kommer jag till receptionsbåset eller vad man nu ska kalla det, och är tvungen att lämna in mitt pass! och istället får jag en visitbricka. Sen går jag rakt fram, och stöter på en klunga militär guttar och jentor som är påväg nånstans, och efter 100 m är jag fram; matsalen. Japp, jag har agerat mattant de senaste dagarna. Det tog några dagar att komma in i det hela, och jag har både spillt köttpuddings flottighet över hela mig, spillt ut 50 liter apelsinjuicekonscentrat, och gått in på en toa när en av de andra tanterna var så pass toabesöksnödig att hon inte hunnit stänga dörren, men nu började jag faktiskt trivas. Synd att igår var sista dagen. Sedan är min stavangerska fortfarande askas, både att förstå och att prata själv. Så förfärligt grötig och skrovlig. Jaja det är bara å fråga om å om igen tills de inte orkar förklara mer.

Äh nu ska jag knipa käft va, och har lagt upp lite bilder för att underlätta detta utdragna inlägg, även om de inte har något med texten att göra.

I väggarna

5: Börjat med kalender

4: Skrivit kontrakt

3: Organisera arbete

2: Kalkylera förväntade intäkter

1: Stoppar in skjortan!

Jag har för övrigt denna vecka vänt på dygnet fyra gånger inom loppet av fem dagar och jobbat 178%

5: Börjat med kalender

4: Skrivit kontrakt

3: Organiserat arbete

2: Kalkylerat förväntade intäkter

Jag har för övrigt denna vecka vänt på dygnet fyra gånger inom loppet av fem dagar och jobbat 178%

Ay sir!

Jag tycker det ser ut som att en bit av inlandsisen ligger kvar i södra Norge, men det är bara moln/dimma som samlats i en fjord.

Mäkta imponerande dock!

Idag är det lördag och jag känner mig som den här sången http://www.youtube.com/watch?v=17F9i302tfo.

Igår var vi ute och upptäckte Stavangers uteliv. Som Moa sa, medelåldern på de som är ute är betydligt högre än i t.ex. nyköping eller falun. Vi såg gitaristen i Kings of convenience och jag och Sara kom i kontakt med två snubbar som jobbade för Nato och var här för nån himla övningsgrej. Alexandro som var från Italien ville ha mitt nummer och jag tänkte att det skadar väll icke att ge, men idag redan ringde han och ville "eat something and just talk". Jag förklarade redan igår att jag redan är väldigt upptagen med en fin gutt i Sverige och tydligen hade han själv också flickvän, men han sa att han skulle dumpa henne. Jag fick komma och hälsa på honom i Italien, men att jag inte skulle säga nåt till min pojkvän. Schysst snubbe. not. Jaja, jag hoppas han inte planerar ringa till mig varje dag. Det vore lite förskräckligt. Sara var lite smartare och "råkade" ge fel nummer till snubben hon snackade med. Hon fick dessutom en cider av honom. Jag får ta och lära mig nåt från den bruden. När vi var påväg tillbaka till tåget/bussen hem så såg vi en ensam tjej sitta på nån bänk och då råkade jag säga "nämen titta, där sitter en liten tös" och sekunden efter kom jag på att juste tös är ju inte så himla smart att säga i Norge, det betyder nämligen slampa. jaja, hon var rätt så dragen så hon tog nog inte åt sig. Idag är jag och Karin och Oskar de enda som inte jobbar så det är rätt så lugnt i vår kosiga källare. Min dator har crashat också, men Timan hjälpte mig så nu håller den på att utföra en massa tester på sig sjlv. Hoppas det leder nå vart. Jag har fått brev av min käre familj också! Tusentakk!

Här är en som äter frukost hela dagen:

Hei!

Än så länge är det bara jag som har så mycket dötid att spendera på att blogga. Eller så är det bara jag som har valt att spendera den dötid på att blogga. Skitsamma. Livet flyter väll på här. Vi har fått en värmepump eller vad det heter i.a.f. När de borrade dit den trodde jag mina trumhinnor skulle trilla ut. Sen kom Micke in i köket och stängde dörren. Hehe det hjälpte. "De er då veldig dyre! vanligvis koster de ca tjuefemtusen men jeg fikk ju rabatt, en fancy pris va av min venn" . Jag vet inte om han menar att vi ska väldigt tacksamma, eller att vi ska erbjuda oss att han absolut borde höja hyran eller om han bara ville berätta det. Väldigt tacksamma är vi i.a.f. Vinterns energifråga är ju deffinitivt löst. Den drar ingen ström alls i stort sett.

Jag sprang till vattnet imorse och fick mig en skönhetschock. Solen sken idag och det var vårigt varmt och att springa längs med fjorden och se bergskjedjan på andra sidan var riktigt gemytligt. Jag bakade ut surdegssatsen idag också! Bröden fick godkänt, absolut, men jag undrar vad som är grejen med surdeg egentligen.. Mycket godare eller nyttigare än "vanligt" bröd är det väll inte? Sedan va Sara och jag på en liten utflykt vars bilder följer alldeles snart. Igårkväll, sittandes på hallens golv, bjöd vi varandra på oss själva med misslyckarhistorier, det var ypperligt. Ikväll spelade vi charader, vilket också var ypperligt. Nu blir det helg, vilket för en arbetssökande innebär mycket liten chans på succé så jag får väll helt enkelt chilla och glida runt. Jag har nog sökt ca 20 jobb nu i.a.f. Får hoppas på lite svar inom kort. Akkuratakkurat. Det finns mycket mer roligt att berätta som mina kära kollektivkamrater har vart med om, men det ska de själva få berätta.

Hadet!